Renässans Workshops

Välkommen till våra nya workshops 2018

Detta program erbjuder möjlighet till fördjupning i den mästerliga renässansmusiken på en avancerad samt professionell nivå angående praktik och teori. Våra studenter har varit mest intresserade av ovanliga repertoarer och att spela med olika instrumentalister. Denna möjlighet finns kvar 2018.

De varierade repertoarer som vi har förberett oss har spelats i åtskilliga uppsättningar av vokalister tillsammans med instrumentalister, vilket säkerställer att alla kan vara med. Dessa workshops samt helgkurserna i renässans blockflöjt arrangeras av Michael Dollendorf. 

En ny medlem i teamet är Lukas Henning som skall ha det viktigaste renässansinstrumentet med sig, lutan!

Amanda Markwick har också nyligen anslutit sig till vårt team för att handleda dem som vill spela flöjt på helgkurserna och jobba med den berömda Attaingnant-skriften från 1533.

Sist men inte minst skall vi fortsätta med våra Renässans gambaensemble workshops ledda av Richard Sutcliffe.

Noter

Eftersom tiden är en viktig faktor använder vi för det mesta de exemplar som redigerats av Clemens Goldberg och på så sätt kan vi undvika alla lässvårigheter på de originella skrifterna. Allt material kan laddas ner från websidan på Goldberg-Stifung. Du kan trycka ut allting både i original- och i modern klavform. Vänligen hämta den variant du kan tyda enklast. Det är lämpligast om materialet är tryckt och startklart. Det är även bättre om allt nödvändigt papper är häftat, alla sidor är i ordning med sidnummer osv så kan man lättare använda sina notskrifter. Vänligen var tekniskt förberedd inför kursen du valt.
Ytterligare ska vi använda en upplaga av Bernhard Thomas LondonProMusica.
På sommarskolan försöker vi fokusera mer på de originella skriftnoterna.

Tonhöjd

Vi ska sjunga och spela på 460 hertz. Det var den vanligaste tonstandarden på orgel, respektive trä- och bleckblåsinstrument på 1400- samt på 1500-talen. På så sätt är det lättare för sångaren eftersom många stycken är ofta på ganska lågt röstläge. Alla gambaspelare behöver kanske lägga till två tunnare av de högsta strängarna, förhoppningsvis betyder det inte något stort utlägg. De som spelar renässanstrombon får använda sina instrument enligt standarden men de ska läsa allting i A, vilket annars var spelsättet förr medan den moderna trombonen i Bb uppfanns på 1700-talet. Vad det gäller blockflöjten finns det en stor mängd av utmärkt uppsatta instrument som motsvarar den originella blockflöjten, sådana kan jag erbjuda på kursen.

Instrumenten

Renässanstrombonen har knappast ändrats under århundraden.   Det som kallas tenor renässanstrombon idag i Bb a=440 hertz är identisk med det instrument som kallas tenor renässanstrombon i A a=460 hertz med en flexibel position på första draget dvs två fingrar brett enligt Praetorius. Var så snäll och hämta ditt eget instrument med alla nödvändiga tillbehör och var beredd att spela i A, G, F, E, D.

Det är fortfarande nyttigt trots att det nästan är en 30 år gammal liten broschyr av Henry George Fischer som beskriver hur komplicerat det var en gång att hitta ett instrument som skulle vara mycket nära originalet. I alla fall är de instrumentbyggare vilka tillverkar godtagbara historiska kopior fortfarande samma två hantverkare i Holland och i Nordtyskland. Det finns ytterligare en som är lika kunnig i Schweiz. Den lilla broschyren kan man hitta online och även ladda ner.

Det finns en annan lösning till problemet med tonhöjden för alla som spelar sinka. Instruktören Sam Goble tillverkar också munstycken. Om du har ett instrument högre tonhöjt på 466 hertz kan han sälja dig ett transponerande munstycke för att kunna spela på en standard tonhöjd på 460 hertz. Det är även möjligt att modifiera ett instrument fr o m 440 hertz t o m 408 hertz och man kan transponera en hel ton.

Du som spelar dulcia på ett högre tonhöjt instrument får också vara med förstås. Kolla alltid att ditt rörblad är tillräckligt stort och ditt fagott ess räcker för att överensstämma med den nödvändiga tonhöjden.
 

Ensemblen är ingen kör! Man ska kunna sjunga en stämma själv även om det gäller en mångfasetterad struktur. Vi ska börja med ett annat sätt av stämbildning än du är kanske van vid. Ljudnivån är inte viktig utan det är övertonerna som kan utvecklas till någon musikalisk och lysande resonans och få rösterna att bära i en kyrka eller katedral.
 

Renässansblockflöjten är i stort sett ett s k cylindriskt instrument, dess lägre oktaver är stark. Räckvidden komplett utgör en oktav och ytterligare sex toner. Renässansblockflöjten har utvecklats för att vara ett ensembleinstrument som är del av en grupp av eniga instrument däremot många andra som har byggts av en enda del motsvarande ett basinstrument vad det gäller storlek. De första moderna musikinstrumentbyggarna som tog sitt jobb på allvar angående dessa karaktärsdrag av renässans blockflöjt var bl a Bob Marvin från Kanada. Han tillverkade flera instrument för Blockflöjtensemblen i Wien på 1970-talet. Marvins verksamhet framställer sådana instrument som många artister drömmer om. En annan skicklig yrkesarbetare är Klaus Scheele som har jobbat för Loeki Stardust Quartet.

Det finns ju femton renässansinstrument i F, C, C, f, g, g, c', c', c', f', f', g', g', c'', d''. Följaktligen kan man spela all sorts musik som består t o m av sju eller nio delar utan problem.

Om du har en uppsättning av renässans blockflöjter ta dem gärna med dig även om de är stämda på olika sätt. Det är alltid bra att jämföra varandras instrument och det är också möjligt att spela olika instrument i olika salar.

Ganassi-blockflöjter är nog renässansinstrument men man kan inte använda dem till ensemblespel. Den här typen av blockflöjt har skapats för solouppträdanden och det blir perfekt med den i augusti för alla masterclassdeltagare.

Renässansgamban har faktiskt inte återupptäckts på grund av brist på tillförlitliga källor. Det har inte hittats något sådant instrument som kunde ha framställts före 1530 därför får man grunda alla fakta enbart på ikonografiska bevis. Ett av de mest intressanta forskningsprojekten under rubriken 'In Gamba!' är genomfört av Laura Moretti vid Saint Andrews universitet. Det är också viktigt att nämna Joëlle Morton som är inbjuden som lärare till vår sommarskola. Hon har en omfattande samling av källor på sin hemsida.

I fråga om Ganassi och angående några instrument tillgängliga på museer samt de målningar som föreställer den s k venetianska skolan är det möjligt att fastställa två fakta. Ett av dem är nämligen att instrumenthantverk samt musikspelande av mycket hög kvalitet redan hade utvecklats före 1540, vilket man inte alls kan definiera som experiment. Det andra faktumet är att de flesta instrumenten som syns på tavlor eller finns på museum är väldigt stora såsom storbassgamban, bassgamban och tenorgamban. Dessa gambor i sig medför lösningen hur man kunde tillhandahålla lägre tonhöjder och samtidigt hur mässor för 40-60 solostämmor kunde ha tillkommit ca 20 år senare.

Det skulle vara fint med så många tidiga gambor (framställda före Jayes tid) som möjligt strängade med rena tarmar. Spunnen sträng gäller inte i så fall. Valentin Oelmüller ska också vara på lördag kväll med oss med sina marockanska tarmsträngar för att stränga om instrument.

Goldberg-Stiftung lånar oss sina gambor från 1400-talet, de är tillverkade av Richard Earle.
Josef Huber ska också ta några renässansgambor med sig från sin verkstad.